Den tusentals år gamla potatisen

Potatis har ätits i Europa bara i cirka femhundra år, men i Sydamerika har den ätits mycket längre. I de mellersta delarna av Anderna i Sydamerika odlades potatisen redan för tusentals år sedan. Vildpotatis användes antagligen som mat kring Titicacasjön redan för cirka tiotusen år sedan. Med tiden började indianerna odla sju olika sorter av vildpotatisen.

Kunskap om potatisen och dess utsäde spriddes så småningom i Sydamerika. På 1500-talet odlades potatisen från Colombia i norr till Chile i söder. Europeerna kom troligtvis i kontakt med potatisen för första gången när spanjoren Francisco Pizarro med sina trupper besegrade inka-indianerna och erövrade nuvarande Peru år 1532. Den första beskrivningen av potatisen gjordes av Juan de Castillanos som var med i en spansk expedition till de norra delarna av Anderna några år senare år 1537.

De spanska erövringstågen åtföljdes av slag, sjukdomar och plundring, och var förödande för de Sydamerikanska urinvånarna som levde på Andernas sluttningar. Skeppen som skickades tillbaka till Europa lastades med indianernas skatter men även med potatis. Spanjorerna insåg att de hölls friska när de åt potatis under resan tillbaka, och att de inte drabbades av skörbjugg som berodde på C-vitaminsbrist. På Kanarieöarna, där skeppen stannade, började man uppenbarligen odla potatis redan år 1562.

De äldsta skriftliga anteckningarna om potatisen i Europa är från år 1567; en räkning över en försändelse av potatis och citrusfrukter till Antwerpen. Potatisen odlades troligen först i Spanien. Det finns skriftliga bevis för detta åtminstone från år 1573.

Potatisen spreds länge i Mellaneuropa främst som en kuriositet till herrgårdar, slott och trädgårdar. Odlingen av potatis mötte starkt motstånd eftersom man trodde att den förorsakade allehanda sjukdomar. Man tyckte att den passade som mat för svinen. Frosten tog också ofta potatisen innan den hann skördas. Så småningom blev dock odling av potatis allt vanligare och odlarna lärde sig att välja sorter som var bättre anpassade till deras omständigheter. Potatisen blev en allmän odlingsväxt och en viktig del av kosten i Mellaneuropa i slutet av 1700-talet.

Till Finland kom potatisen med tyska plåtslagare på 1730-talet. Plåtslagarna arbetade på Fagervik bruk i Ingå. Användningen av potatis blev först vanligt i Finland efter att finländare som deltagit i det pommerska kriget år 1757-1762 bekantat sig med den i Tyskland.

Potatisens värde som folknäring märktes snabbt. Så småningom blev potatisen en viktigare odlings- och matväxt än rovan i Finland. Särskilt präster handledde och uppmuntrade att odla potatis. Axell Laurell, som var kaplan för Asikkala församling var en särskilt stor förespråkare. Han skrev till och med en liten bok år 1773 vid namn ”Lyhykäinen Kirjoitus, Potatesten Eli Maan-Päronain Wiljelemisestä, säilyttämisestä ja hyödytyxestä Huonen hallituxesa”. Tyrvis kyrkoherde Anders Lizelius höll för sin del flera timmar långa predikningar om potatisen och skrev år 1776 om potatisen i Suomenkieliset Tieto-Sanomat, som han även gav ut.

Finska Hushållningssällskapet hade också en stor betydelse för spridningen av potatisen. Sällskapet, som grundades år 1797, framhöll potatisens betydelsefullhet i många olika sammanhang. År 1807 ansåg sällskapet att potatisodlingen redan var såpass utbredd att särskilda åtgärder för att främja den bara behövdes i Savolax och Karelen.

Potatisen blev ännu populärare i Finland när det blev allt vanligare att använda den som råvara för brännvinsbränning. Åboapotekaren Johan Julin skrev år 1815 en handbok i det här vid namn "Neuwo, Kuinga Wiinaa, niistä Suomen Maasa säilywäisistä Jywäin-Laista ja Maan-Perunoista hyödyllisimällä tawalla taitaan polttaa ja Perunoista Leipää walmistaa”.

Förr i tiden var potatisen särskilt viktig i de länder i norr under vinter- och vårmånaderna, då det var svårt att få tag på färska grönsaker. Potatisen var särskilt viktig för att förebygga skörbjugg. Nuförtiden är potatisen basföda som man äter både till vardags och till fest.

Källor:
Arno Forsius: Potatisens historia
Wikipedia
Kerstin Olsson: Potatisens historia